A-son och jag

När man har tvillingar är det extra viktigt att se varje individ. Att man inte klumpar ihop dem till 'tvilllingarna' eller pratar med dem och om dem som en enhet. Det tycker vi i alla fall. Och speciellt viktigt var det ju i början. Just när individen växte fram. Eftersom vi har tvåäggstvillingar och dessutom en kille och en tjej så har vi haft ganska lätt att behandla dem som två personer. Man kan inte ta fel på dem och de är förstås lika olika som vilka syskon som helst. Så numera har vi egentligen ingen större tvillingproblematik.

Men tiden och uppmärksamheten har de alltid fått konkurrera om. Ingen har fått vara ensam med mamma och pappa innan syskonet föddes och ingen har fått vara 'minsting' med extra förmåner. Man har inte ens en egen födelsedag som bara är ens egen. Därför firar vi namnsdagar här i familjen. Inte nåt stort, men en present får man. Och lite sång och uppmärksamhet.

En annan sak vi försöker göra är att åka på minisemester ihop. En mamma och en son. En pappa och en dotter. Och tvärtom ibland. Vildis och pappan brukar vandra nån led och bo i vindskydd. A-son och jag tar den tryggare varianten med tält och camping. Och träningsoverall och minigolf. Men i år blev det ingen camping. Inte än i alla fall... När far och dotter var ute på sin strapatsrika vandring gjorde mor och son istället en utflykt till Fjäderholmarna. Vi åkte båt. Vi åt god mat. Vi kollade teater. Vi fotograferade. Vi låg i solen och läste. Vi åt gigantiska glassar. Och köpte godis. Och promenerade. Och köade. En riktigt härlig dag tillsammans.

Jag slogs av hur mysigt och förhållandevis lugnt det var där ute. Vi fick ju köa till båten både dit och hem förstås. Men väl på ön så spreds folkmassan ut och man kunde hitta en liten plätt att slå sig ned på. Så där låg vi. Och läste Lucky Luke och käkade gelé-godis. Toppen kan man säga.